Nattkorpen

Stockholm, 1800-tal. Det är den värsta vintern i mannaminne, vägarna in till staden har snöat igen, och det börjar bli brist på både mat och bränsle. På Allmänna barnhuset gör man vad man kan för att överleva till våren, alternativet törs man inte tänka på. Bland barnhusungarna finns tolvåriga Mika, som bott på barnhemmet i hela sitt liv. En sen kväll öppnar hon dörren åt en ung man som lämnar ett alldeles nyfött barn till barnhuset, och bara säger att ”den svarta ängeln vet att det var jag som tog henne” innan han försvinner bort i natten.

Snart börjar rykten att cirkulera, rykten om att den fruktade Nattkorpen återvänt. Han avrättades för mord ett antal år tidigare, men nu har ett liknande mord begåtts igen, och paniken sprider sig i staden. Blev han aldrig avrättad? Hade han en medhjälpare? Eller har han återvänt från de döda?

Historien om Nattkorpen visar sig ha kopplingar till det nyfödda barnet, och Mika dras in i händelserna via den buttre poliskonstapeln Valdemar Hoff, som inser att han kan dra nytta av hennes skarpa hjärna. Tillsammans kommer de att utgöra ett udda radarpar i sökandet efter sanningen om Nattkorpen.

Kanske årets bästa barnbok?! tänkte jag när jag läste denna, och det var redan i februari. Nu är det augusti, och betyget står sig. Det är en välskriven historisk skildring som inte väjer för det makabra i dåtiden, kombinerat med en andlöst spännande deckargåta. Mitt i allt är det dessutom roligt, som alltid när Johan Rundberg skriver. Del två om Mika heter Tjuvdrottningen, och i september kommer den tredje och avslutande delen, Dödsängeln. En svårslagen serie för bokslukare från 10 till 13 år!