Offret till Dond

På stenen står Darras öde beskrivet: som trettonde barnet i familjen ska hon på sin trettonde födelsedag offras åt den mörka guden Dond, för annars kommer han att förgöra byn. Nu har hon bara en dag kvar i livet.

Det här är en udda bok som, när den väl slagit klorna i en, vägrar släppa taget. Den som föredrar lite mer lättsam läsning om dödsdömda barn bör istället läsa Nevermoor, för den här berättelsen är rakt igenom tung och ödesmättad. Vi får följa Darra på nära håll och hennes sorg och dödsångest smittar, men också någon sorts nyfikenhet inför vad som väntar. Kanske författaren själv projicerade sina tankar om döden på karaktären Darra, då det här blev hennes sista bok innan hon dog.


Darras mamma hade självklart inga planer på att föda tretton barn, men den sista förlossningen råkade bli en oväntad tvillingfödsel. Ledd in i sorgen av poetisk prosa får läsaren följa med i ett ifrågasättande av religion och traditioner, och samtidigt en slags kärleksförklaring till gamla folksagor och myter. Det här känns som en uråldrig saga, trots att det är en ny bok.