Alaska

Två trettonåringar möts första dagen i nya skolan, men det blir ett eländigt möte. Parker råkar göra bort sig på första lektionen, och Sven kan inte låta bli att börja reta henne. En inte helt ovanlig historia, så långt. Men Parker har också haft sitt livs värsta sommar, då fotobutiken som hennes familj äger blivit rånad. Rånarna går fria än, och Parker är rädd – rädd för rånare, vapen, livet, allt. Sven å sin sida har svår epilepsi, och får anfall flera gånger i veckan. Han vill inte att sjukdomen ska vara hela historien om honom, men ändå känner han sig mest som en Marsmänniska på jorden.

Så en dag efter skolan får Parker syn på Alaska – världens underbaraste hund som hennes familj var tvungen att göra sig av med då en av hennes bröder blev allergisk. Och intill Alaska står… Sven?! Han har fått Alaska som assistanshund, men ser hennes närvaro mest som ytterligare ett tecken på att han är onormal. Parker blir vansinnig av tanken på att mobbaren Sven har hand om hennes älskade hund. Så en natt tar hon på sig en rånarluva och cyklar hem till Sven för att försöka träffa Alaska, utan att avslöja vem hon är. I skydd av maskeringen och mörkret börjar hon och Sven trots allt lära känna varandra. För visst känner de flesta sig som Marsmänniskor på jorden ibland?

Åh, en sådan fin bok! Fin utan att vara sockersöt. Den är varm och smart, allvarlig och rolig på samma gång. Passar bra som egen läsning från 11-12 år, eller som högläsning från mellanstadiet och uppåt. Och med uppåt menar jag även vuxna – min 34-åriga hundälskare till sambo tyckte också mycket om att lyssna på den. Rekommenderas därför varmt till både unga och vuxna läsare!