Vita lögner, röda hjärtan

Jag grät nästan lite när jag läste de sista sidorna i den här boken, skriven och illustrerad av norska Nora Dåsnes. I original heter boken ”Ti kniver i hjertet”, en mycket bättre titel än den svenska. Den hugger en verkligen i hjärtat, men inte illvilligt, utan bara så som stora, stora känslor kan hugga till.


Tuva är tolv år, och vi får följa henne under de första veckorna av höstterminen i sexan. Hon befinner sig exakt på den punkt då man tippar över från barn till ungdom, då allt kan förändras från en dag till en annan. Helt plötsligt vill ena bästisen Linnea inte bygga en bas i skogen längre, utan hellre prata om pojkvännen hon skaffat under sommaren. Andra bästisen Bao tycker att kärlek är för töntar och idioter, och mitt emellan dem står Tuva, splittrad och förvirrad. Hon försöker hålla sig väl med alla, men det känns alltmer som att hon måste välja sida. Är hon en tjej-som-blir-kär eller en tjej-som-inte-blir-kär? Är hon på Linneas sida eller Baos sida? Så börjar Mariam på deras skola, och via orkestern lär Tuva känna henne. Så skönt med en annan person som står utanför konflikterna, så roligt att prata med henne, så bra musiksmak hon har, så… kär Tuva är i henne?


Det hela berättas i form av en grafisk roman, där man omväxlande läser Tuvas egna anteckningar och zoomar ut och får se berättelsen utifrån, i serieform. Ibland breder en bild ut sig över ett helt uppslag och får en att stanna upp en stund. Det är underbara illustrationer, där stora känslor får ta plats utan att det blir skrikigt eller överdrivet. Rakt igenom en imponerande träffsäker bok, främst riktad till 11-13-åringar, men som gott kan läsas av alla som vill få ett lyckligt hugg i hjärtat.